22 maj 2026
I snart 60 Ã¥r har de rosa Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ-bussarna erbjudit transport, logi och äventyr Ã¥t resenärer av alla Ã¥ldrar och samhällsklasser. Allt började 1969 med en begagnad Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æbuss frÃ¥n Sundsvallstrafik.
– Vi stannar alltid pÃ¥ jättefina campingplatser där det finns möjlighet att hyra bungalows och sÃ¥nt om man skulle vilja. Men det är det ingen som vill, alla vill sova pÃ¥ bussen. Man vill vara tillsammans med gänget, säger Boris Bank, Developer Technical Training pÃ¥ Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ och mÃ¥ngÃ¥rig chaufför och mekaniker pÃ¥ Rosa Bussarna.Ìý
Ìý
Har du sett dem sÃ¥ kommer du ihÃ¥g dem; rosamÃ¥lade Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æbussar, med gul text och gula detaljer. Och sÃ¥ den karakteristiska aluminiumkonstruktionen pÃ¥ taket.Ìý
– Taket är ombyggt med ett trallgolv över hela ytan. När vi stannar fäller vi upp en aluminiumställning och bygger ett tält. Tillsammans med sängplatserna inne i bussen blir det gott om sovplats för bussens resenärer, säger Boris.
Ìý
Rosa Bussarna har funnits i snart 60 år och totalt har minst 60 000 personer rest med dem. Företaget drivs fortfarande av grundaren och ägaren Anders Eriksson, idag 83 år gammal. På kontoret i Stockholm har han, förutom en gorilla i naturlig storlek och 70 palmer, romerska ringar som han hänger i varje dag.
– Det blir 20–25 upp och ner i ringarna per dag, och hängande sit-ups frÃ¥n stÃ¥ngen i taket, säger han.Ìý
Ìý
De faktiska rosa bussarna är idag 27 till antalet, alla Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ, fördelade pÃ¥ Afrika, Sydamerika och Europa (företaget har även andra typer av resor i fler världsdelar, men utan bussar). Den nyaste bussen är frÃ¥n 2011, men mestadels är bussarna äldre än sÃ¥. "LÃ¥nga Afrika" – turen Kapstaden till Nairobi och tillbaka – körs med tvÃ¥ bussar köpta splitter nya pÃ¥ plats i Afrika 2007. Fem av bussarna i Afrika är ombyggda militärbussar frÃ¥n 1975 – "de mest populära" enligt Anders.
Ìý
Förutom den planerade rutten, där man växlar mellan att bo på campingar, på hotell i städer eller bara stanna mitt ute i bushen under stjärnorna, ger resorna utrymme för korta spontana stopp. Bussarna, som i original är anpassade för 45-50 passagerare, är ombyggda så att de kring 25 passagerarna sitter bekvämt två och två med bord emellan. En del av inredningen är ombyggd till fasta sängar som kan användas under färd, men på kvällen bygger man om bord och stolar till sängplatser med hjälp av skivor och madrasser.
I Afrika rullar företagets äldsta, och bland resenärerna mest populära, bussar. Här är en Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ B111A55 frÃ¥n 1975.Ìý
Rosa Bussarna har kört Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ ända sedan den första resan 1969:
– Vi var Ã¥tta killar som köpte en begagnad Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æbuss frÃ¥n Sundsvallstrafik för 2 500 kronor. Vi inredde den för att Ã¥ka jorden runt var det tänkt, men när det var en mÃ¥nad kvar sÃ¥ började den ena efter den andra att backa ur. Tillslut var det bara jag och min kompis Abbe som Ã¥kte iväg med den stora bussen, säger Anders Eriksson.Ìý
Ìý
1970 gick den första utannonserade resan: Indien tur och retur, 3,5 mÃ¥nader. Sju passagerare betalade 1 000 kronor var. Resan gav mersmak och 1972 grundades själva företaget. Det Ã¥ret var det tvÃ¥ bussar som gick till Indien. Sedan har antalet bussar och resor vuxit. Anledningen till att man har hÃ¥llit fast vid Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ i alla Ã¥r är deras pÃ¥litlighet; bÃ¥de själva bussarna och servicenätverket.
Ìý
– Via Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æs globala reservdelssystem gÃ¥r det att se var en specifik del finns i hela världen. Till exempel när en generator gick sönder i Sydafrika kunde jag kolla i systemet och hittade delen pÃ¥ Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æverkstaden i Johannesburg. Vi kontaktade verkstaden som lade undan den, och vi kunde köra dit och byta generatorn pÃ¥ plats, säger Boris.
Ìý
En annan gång gick en turbo sönder på en av de längre resorna. Det var inte så långt ifrån slutet på etappen, så bussen kunde köras sista biten utan turbo.
– Jag beställde turbon och delarna från Sverige och de kunde skickas med resenärer som skulle ansluta till nästa etapp, berättar Boris.
Medan bussen ändÃ¥ stod stilla för 4–5 dagar av aktiviteter kunde mekanikern byta turbon.Ìý
Ìý
Det värsta haveriet Boris upplevt var i Kenya när en ventil gick sönder i motorn på en av 70-talsbussarna.
– Vi plockade isär motorn, hittade en ventil ute i ingenstans, slipade in den och lagade. Då var bussen tom, men vi var på väg att hämta resenärer. Det var nästan så att vi stod nedoljade på flygplatsen när vi skulle hämta upp dem, minns Boris.
Ìý
För att minska risken att bli stående är det en del saker som alltid finns på bussarna, bland annat verktyg, remmar, bränslefilter, luftbälgar till bussarna som har luftfjädring, och reservhjul förstås. Större reservdelar beställs från Sverige.
– Anders ringer mig när han ska köpa delar, jag sätter ihop ett paket med vår reservdelspersonal här i Sverige och skickar ner mellan resorna. Men det mesta går att hitta längs vägen, både reservdelar och verktyg, säger Boris.
Ìý
Boris Bank har en bakgrund som mekaniker hos Ã¥terförsäljaren Svenstigs Lastbilar och jobbade sedan flera Ã¥r som verkmästare pÃ¥ Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ i Häggvik. Han gjorde sin första resa med Rosa Bussarna 2002, dÃ¥ som mekaniker.
– De sökte chaufförer med teknisk bakgrund. Anders sa: "skaffar du busskörkort så får du jobb". Det gjorde jag, och sedan körde jag ett par säsonger i Sydamerika och ett par vändor i Afrika.
Som chaufför för Rosa Bussarna måste du både vara mekaniker och problemlösare. De blir allt svårare att hitta, liksom bussar med manuell växellåda.
– Vi vill inte ha automatväxlade bussar i Afrika och Sydamerika, de är svårare att serva. Men unga chaufförer är inte vana att köra manuell växel idag, säger Anders.
I dagsläget efterlyser han en 12 meter lång buss med manuell växellåda och lång växelspak att komplettera sin fordonsflotta med, och tar gärna emot förslag.
Ìý
Gemensamt för Anders, Boris och övrig personal pÃ¥ företaget, liksom för "pinkarna" som bussresenärerna kallas (efter "Pink Caravan", bussarnas internationella benämning), ärÌýäventyrslustan.
– Det som driver mig är fortfarande äventyret att resa. Och alla trevliga människor man träffar. Alla är så positiva, och så tacksamma. Det går inte att förklara för folk som inte har åkt, säger Anders.
Antal: 27 bussar och 3 lastbilar
Ìý
Ett urval av bussmodeller:
Afrika
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ CL 113 CLB, 1991, Kenya
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ 111 (4 st), 1975, Kenya
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ K 112, 1983, Zambia
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ Bf 111, 1977, Zambia
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ F114 (2 st), 2006, Sydafrika
Ìý
Sydamerika
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ K 112 CLAA, 1988, Peru
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ K 340EB4X2 Irizar, 2006, Peru
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ B86, 1981, Peru
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ Bf 111, 1979, Peru
Ìý
Sverige
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ L 113 CLB DAB (2 st), 1997
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ LK400, 2011
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ Vabis CF 6561, 1965
Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ K 113 CLB, 1989
Ìý
Rosa Bussarna har resor i sex världsdelar.
Boris Bank är bÃ¥de chaufför och mekaniker.Ìý
Det finns sÃ¥klart mÃ¥nga berättelser om umbäranden ute i fält pÃ¥ Rosa Bussarnas resor. I sitt sommarprat frÃ¥n 2025 berättar Anders om när rutten gick genom en smal tunnel i Himalaya.Ìý
Ìý
Första gången vi reste till Kashmir varnade militären oss: bussen var för lång för tunneln mot Srinagar. Bara fordon upp till nio meter klarade den snäva vinkeln, och vår buss var tolv meter. Men eftersom vi kört så långt kände jag att det var värt att testa. Vi fick skriva på att vi körde på egen risk.
Ìý
När vi kom fram fastnade vi i vinkeln, precis som militären förutspått. Vi plockade bort backspeglarna – fortfarande för trångt. Då kom vi på att vi hade plankor i bussen som vi använde för att ställa upp bussarna på när vi slog läger om nätterna. Brädorna var en meter långa och riktigt tjocka. Vi oljade in plankorna, hissade upp bussen några decimeter och sköt in klossar. Plankorna halades under bakhjulen. På så sätt kunde vi skjuta bakdelen av bussen en meter i sidled utan att framdelen rörde sig. Efter tre försök kom bussen igenom.
Ìý
Samma procedur skulle göras om med alla tre bussar, vilket ledde till timslånga köer och minst sagt arga indiska chaufförer. På vägen ner gick det mycket lättare – vi behövde bara ett omtag.
När vi kom fram till Srinagar hade ryktet om vår passage redan nått lokalbefolkningen. Ett tv-team mötte upp oss – "de svenska våghalsarna". Ingen hade sett så stora fordon i tunneln. Två år senare, när vi återvände, hade de byggt en bro. Kanske hade vår resa något med saken att göra."
Anna Blanco och Boris Bank samt Boris son Viggo.Ìý
Anna Blanco jobbar som Area Sales Manager pÃ¥ Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ Sverige, region norr. Hon har rest med Rosa Bussarna mÃ¥nga gÃ¥nger, bÃ¥de som resenär och som reseledare. Det här är hennes berättelse om hur det är att resa med Rosa Bussarna.
Ìý
I samma ögonblick som bussen lämnar flygplatsens parkering är känslan densamma som att öppna garderoben till Narnia – man lämnar vardagen bakom sig och äventyret tar vid.
Det är pirrigt den första kvällen när vi har välkomstmiddag och går laget runt och presenterar oss. Sedan sätter sig folk bredvid varandra på måfå och börjar prata. Efter några dagar är alla som gamla vänner.
Ìý
Det som gör Rosa Bussarna unikt är umgänget över generationsgränserna. Ã…lder spelar ingen roll, utan det handlar om inställningen till livet. Bland resenärerna finns läkare, lärare, undersköterskor, men ingen pratar jobb.Ìý
Vi pratar om resan, om saker vi just sett, och alla är jämlika på bussen.
Ìý
Min första resa år 2000 satte djupa spår. Det var mitt första möte med fattigdom och det enkla livet. Det förändrade hur jag ser på min egen tillvaro; jag började fundera över vad som verkligen spelar roll. Fler borde ta med sina barn och visa dem världen som den faktiskt ser ut. Barnen trivs, deltar i aktiviteter och rör sig naturligt mellan olika vuxna. När det är dags att åka hem syns det tydligt hur de har vuxit med erfarenheter och lärdomar som är svåra att få på annat sätt.
Ìý
Det mest spännande är äventyrskänslan‚ att inte veta vad som väntar om en timme, eller dagen därpå. När vi bushcampar i Afrika slår vi läger längs vägen, lagar mat på muurikan, klättrar upp för stegen till busstaket och somnar under den vackraste stjärnhimmel man kan tänka sig.
Känslan av att alla hjälps Ã¥t och att ingen lämnas utanför är inte unik för Rosa Bussarna. Det är samma värderingar som gör Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ till mer än ett buss- och lastbilsmärke. Vi brukar prata om Ìǹûvlog¹ÙÍøÍøÒ³°æ-familjen. Med Rosa Bussarna är det den rosa familjen."
